felicia

sitter i en nybäddad säng med datorn framför mig, efter min dag på Östra banan som slutade med 102 slag & en förtvivlad felicia så behövde jag efter att ha legat i soffan sen jag kom hem bara göra något. och då förenade jag nytta med nöje & städade mitt rum som ny luktar en svag doft av vanilj från doftljusen på byrån..

Idag var en tuff dag, jag grät ute på banan, (andra gången i år, första var på Tönnersjö) jag grät av förtvivlan, jag orkade inte mer, ville bara av & köra hem.. Att en enda MÄNNISKA kan göra så stor skada, det är för min del helt obegripligt, att det kan påverka mig så mycket.. Jag hade ingen som helst energi när jag kom hem idag, ville bara lägga mig ner, jag grät när jag körde hem, grät sista hålen, grät i tele när jag prata med pappa, jag grät av förtvivlan. Jag klarar inte av MÄNNISKAN, det går inte, jag har aldrig i mitt liv varit så lycklig, men samtidigt oerhört besviken på att vara sist i en tävling, för inför morgondagen på Västra ligger jag sist.. Får kämpa hårt, men det kanske kan gå - om jag orkar hela vägen!


ikväll blir det paj, vin & mys i soffan - tummen upp för det!