felicia

Hade lite svårt att somna igår kväll, var bara tvungen att läsa ut "simmar-emma, kampen mot bulimi", en bok jag rekomenderar.. Sen så kom jag på att det ska vara "drama-redovisning" på rättskunskpen idag & det blev panik i mitt huvud.. Grät mig till sömns vet jag, sen när jag somna det har jag ingen aning om, men det blev nog runt tolv tiden..
Kommer bara ihåg att jag tänkte att min vän låg jämte mig, höll om mig & sa att allt kommer bli bra.. För det skrev hon i sitt sms till mig, efter att jag skickat & talat om vilken tönt jag var..
Hur barnsligt är det inte att gråta för en redovisning inför klassen, som man faktiskt gått med i snart 3 år ??  
Men jag somnade & trots att klockan var närmare tolv så vaknade jag ganska pigg när klockan ringde 5.25 , det som annars brukar vara så trögt att gå upp... Det var en drömlös natt, bara några som viskade i mitt öra att allt kommer gå bra. Så idag ska jag ta mig mod att stå där framför allihopa & säga några rader, ska göra ett försök att se säker ut även fast mina händer kommer att ha tävling om vilken som kan darra mest... Jag hatar det, men så ser min verklighet ut, det är inte förrän om två timmar, men jag darrar redan lite lätt på händerna... 
Det ska gå & träna bort säger dom, men kan inte någon bara hjälpa mig med det då??
Ge mig något sätt att tänka bort allas blickar på mig, jag hatar det, alla tittar - alla ser hur osäker jag ser ut & alla tänker bara hur ointresant det jag säger är.. Dom kommer att skratta när jag är klar, eller ännu värre alla pratar om det efteråt, hur dåligt det var... Ångest säger jag bara.. Panik, mitt huvud säger panik, FLY!!! Spring medans du fortfarande kan & har chansen..

help me with this fear , .